Folkpartist som vill avskaffa marknadsekonomin

Jag har glömt att berätta om det mest uppseendeväckande på förra kommunfullmäktige, som faktiskt borde uppmärksammats även av media: när en folkpartist (som också är Kommunstyrelsens ordförande i Sveriges sjunde största stad, Örebro) argumenterade mot grunderna i marknadsekonomin. Visst borde det vara intressant? Eller åtminstone överraskande?

Så här var det. I en radiodebatt i höstas hävdade Staffan Werme (fp) att Örebro Bostäder AB är skyldigt Örebro kommun 4 miljarder kronor. Alla blev förmodligen lika förvånade som vi i S (Jonas Karlsson som debatterade i radion blev alldeles paff): var fick han det ifrån? Så Jonas Karlsson ställde en fråga i Kommunfullmäktige om det och förra gången fick han svar (lyssna här, om mediespelaren inte startats, klicka här och välj ärende 9, på KF-mötet 090325)

Det visar sig att Staffan hittat på summan alldeles själv genom att räkna ränta på ränta på ränta på en summa som Örebro kommun – enligt Staffan – ”gav till stiftelsen” (=ÖBO) i början av 70-talet. När Staffan Werme skulle förklara sitt plötsliga utspel blev det i och för sig uppenbart att han inte riktigt visste vad han menade, eller åtminstone att han inte tänkt sig att någon skulle syna hans bluff. (Jag tror inte att jag var ensam om att tycka att det var en aning pinsamt.)

I den debatten underkände han grunden för marknadsekonomin. Han hävdade att Örebro kommun ”gav” pengar till ÖBO, men det är ett köp han talar om. Kommunen köpte tillbaka mark från ÖBO, mark som stigit i värde sedan dess  (det var förmodligen den bästa affär Örebro kommun någonsin gjort…). Att hävda att köp är detsamma som att ”ge pengar” och att hävda att den som köpt sålt något för pengar skaffat sig en skuld är att i grunden ifrågasätta marknadsekonomin. Det står var och en fritt att göra så, men medge att det är en lite överraskande ståndpunkt från en ledande folkpartist (tillika Kommunstyrelseordförande i rikets sjunde största stad)?

Men resonemanget är lite intressant: kanske skulle man gå tillbaka med sina kläder efter några år och kräva att butiken betalar tillbaka pengarna (med ränta på ränta)? Eller tror ni att butiken möjligen skulle hävda att det inte går? Jämförelsen haltar en aning, det medges. Kläderna är ju nämligen slitna, medan marken stigit i värde – fast det talar knappast till Staffans fördel, eller hur?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *